Brutna löften

Så länge höll mitt löfte att inte bli arg på Y för småsaker - tills idag. Och anledningen? Jo, att hon inte vill sova middag. Problemet är att hon är tröttare än tröttast = gnälligare än gnälligast. Och efter en hyfsat stökig natt (eftersom hon inte sov igår) så är man inte på humör för detta. Dessutom vet man att ekvationen sömnlösdag = sömnlös natt alltid stämmer, så det är ännu en stökig natt att se fram emot. Toppen...

På förmiddagen var Y och jag och hälsade på våra vänner K och M - och så "Halvan" i K's mage. Y hade kul med M och de bråkade om alla leksaker ;). K och jag avhandlade ämnen som dagis (förlåt: förskola heter det ju!), graviditet och shopping. Och Spotify... Jag är verkligen teknikanalfabet...
Jag är inte det minsta avundsjuk på att K är gravid. När hon pratar om krämporna kommer allt tillbaka "in a flash"; hur tungt det var, hur j-vla ont jag hade i fötterna, hur svullen jag var i hela kroppen. Jag gillade verkligen inte att vara gravid... Så får man inte säga! Det klart att det var härligt att se fram emot bebis (som man egentligen inte hade en aning om hur det skulle bli...) och allt det där, men kroppsligt var det vidrigt. I nuläget skulle jag aldrig orka. Fast det gör man ju när man är där. Men om jag får välja (och det får jag ju!) så avstår jag gärna, just nu iallafall. Mer om mina enbarns-problem vid ett annat tillfälle.

Ska träna idag också. Sprang igår, själv. P orkade inte följa med, men envis osm jag är så ska jag ut om jag har sagt det. Sprang mina utsatta 30 minuter, men det var TUNGT igår. Redan vid kyrkan trodde jag att jag skulle tuppa av. Men skam den som ger sig... Idag är det gymdags enligt mitt taffliga träningsschema. Får se om P hänger med idag. Hon kände sig krasslig imorse sa hon, men kanske. Jag måste, annars kommer jag vara arg hela dagen imorgon.

Ska göra Y sällskap vid tv'n. Bra mamma va? "Jag orkar inte med mitt gnälliga barn, så hon får kolla på Molly Mus". Kasst, men vad gör man när humöret håller på att koka över. Nu har jag fått några minuter för mig sjäv och det var målet. Tack, Molly!

Tråkigt

Jag har tråkigt. Riktigt tråkigt. Tänk så knäpp man är; i snart två år har jag längtat efter att få vara ensam en hel dag, men nu när den dagen har kommit så sitter jag paralyserad av sysslolöshet! Jag har ingen aning om vad jag ska göra... Okej, städa kan man ju alltid göra, men hur kul är det.
Jag saknar Y så jag kan dö! Och förbannar mig själv för alla gånger jag blivit irriterad på henne (senast imorse) för saker som hon inte kan rå för. Typ att hon inte gapar när vi ska borsta tänderna. Eller smular ner mattan när hon äter macka. Eller trilskas i största allmänhet. Vad spelar det för roll - hon är ju världens underbaraste unge iallafall. Jag ska bli bättre på att inte bli arg på henne för struntsaker!!!

Var ute och åt i Öregrund igår, med hela familjen. Det blev lite stressigt, eftersom T jobbade till kl 16, hem, duscha och sen iväg för att hinna dit till kl 18. Men maten var bra och Y uppförde sig faktiskt, nästan hela tiden! Skönt att faktiskt kunna äta när man är ute på restaurang! Efter maten en snabbis till Östhammar för kaffe och kaka innan vi var tvungna att åka hem med barn och till kissnödig hund. Jag var helt slut när vi kom hem och knoppade in före kl 23 för första gången på länge!

Idag måste jag handla. Katterna behöver mer sand i lådan och jag måste börja fixa till nästa helg. Kräftskiva. Man hinner liksom inte lika mycket när man har barn... Förr kunde man jobba koncentrerat i sista minuten och ändå hinna klart, men det kan man bara drömma om nu. Jag har å andra sidan inte ens bestämt vad vi ska laga för mat, så...

Snart lunch (mackor) och sen är det väl dags att hämta Y. Spännande att se om hon lyckats somna idag. Jag vill gärna sova....

Trial and error

Dag 2 som jag försöke lämna på dagis. Igår ville hon inte sova, utan blev jättearg och personalen ringde efter mig... De hade glömt ge henne en nappflaska med vatten. Det är som att kasta bensin på elden. Nytt försök idag.

I övrigt hämtade jag vår nya bil igår! Nu är man "lycklig Toyota-ägare", som min pappa säger. Inte så sexigt, men säkerheten framför allt! Och äntligen är Opel-vraket borta!!! Får lite dåligt samvete för att någon annan stackare ska "luras" att köpa skräpet och kanske råka ut för samma saker som oss - dvs motorhaveri i Stockholms rusningstrafik alternativt i safariparken på Kolmården. Nåväl, jag slipper oroa mig iallafall. Det enda jag kommer sakna är automatlådan; jag ääääälskar automat - troligen pga att jag är lat av naturen ;).

Blev också bjudna på bröllop igår!!! Superkul! Det är så sällan man får möjlighet att gotta sig åt andras lycka, så jag blev jätteglad. Och: ännu en anledning att få dra ner på stan och shoppa något snyggt! Dessutom kan man kosta på sig lite - det är ju ändå ett bröllop ;). Jag ska också köra med argumentent: "Vi ska ju på bröllopsfest i november också, så jag kan ju ha samma då". Sure... Men han går kanske på det en gång till...

Klara, färdiga, gå!

Första inlägget... Prestationsångest... Man vill ju inte göra bort sig i premiären!

Bestämde mig för att starta idag - no time like the present! En pågående essä om livet. Om att vara mamma; allt det underbara, fantastiska, krävande, upprörande, oroande och alldeles, alldeles enastående som det innebär. Om att arbeta. Om att engagera sig. Om att strunta i saker som man borde engagera sig i. Om att gå mot strömmen, och om att följa den. Om att ta ansvar och om att slita sig loss. Om livet, som det ter sig här och nu, för mig.