Den vidunderliga kärleken

Y's 2-årsdag är förbi. Min lilla bebis... Min fina, fina lilla stora tjej. Faktiskt världens finaste. Jag förundras dagligen över allt hon kan och hur stor hon blivit, men sådana här dagar blir det extra påtagligt.

Och så minns jag: dagen då hon äntligen behagade äntra världen. All denna väntan; först 9 (10) månader och sen måste hon förstås köra sin grej och vänta 10 dagar extra. Aldrig den enkla vägen med Y, utan på hennes villkor. Man anade det redan då.
Så kom hon. Med buller och bång och akut snitt. Och skräcken som förlamade mig på operationsbordet: lever mitt barn? Det var inte helt självklart och ingen sa något till mig. Tanken känns fortfarande så klar: "H*n är död. Bestämmer jag mig för det så blir inte chocken lika stor när de säger det." Och så ställde jag in mig på det och en kyla spred sig i kroppen. "Mitt barn är dött och jag kommer aldrig göra om det här".
Sen kom någon vänlig själ och sa att jag hade fått en dotter och allt var bra. Men jag var fortfarande kall inombords. Till och med när de la henne hos mig, kände jag mig avstängd.
Men så såg jag henne igen... På sin pappas bröst nere på BB... Min tjej!Jag tror alla som fått barn känner igen känslan - förr eller senare kommer den för de allra flesta - känslan av total och omätbar kärlek. En kärlek som inte kan mäta sig med något annat i livet. En kärlek som gör det möjligt att göra saker man aldrig kunnat föreställa sig tidigare. En vidunderlig kärlek, utan gränser, utan villkor, utan förbehåll. Kärleken till mitt barn.

Jag har en bekant som har en tatuering på ryggen; sonens namn och texten "Unconditional love". När han gjorde den fattade jag inte grejen. Det gör jag nu. Jag tänker ibland på den tatueringen och på hur sann den är.

Om allt annat i livet togs ifrån mig och jag fortfarande hade Y så skulle jag vara rik. Att få vara hennes mamma är det bästa, det jobbigaste, det svåraste, det viktigaste och det roligaste jag någonsin gjort. Det är det enda jag behöver göra. Det enda jag vill göra, om jag måste välja.

Tack Y för att du är du.