Funderingar under promenad

Jag var ute och gick idag efter att jag lämnat Y på dagis (för första gången på 2 veckor - hon var glad). Jag gick inte så långt, men jag insåg att man hinner fundera en hel del; det finns ju inget annat att göra och inget som distraherar, utan man får faktiskt vara ifred med sina tankar! Jag lyssnar ju inte ens på musik när jag går, eftersom jag då tror att jag kommer bli överfallen av någon som jag inte hör... Knäpp är man iallafall.

Idag funderade jag över:

- folks förutfattade meningar;
- OS;
- fördelningen av tid;
- mat (jag var hungrig...)

Angående OS behöver jag egentligen bara säga att jag inte förstår hysterin. Visst, idrott kan vara kul, men hur kul är det när hälften av alla statusuppdateringar på Facebook handlar om OS-guldets vara eller icke? Själv försökte jag se damernas skidskytte i lördags (för att göra T sällskap), men jag somnade.

Med förutfattade meningar så funderade jag en del över något som en person sagt om bostadsområdet vi bor i. Jag har vid ett par tillfällen sett henne "dissa" vårt område i sin blogg, där hon omnämner det som "Nybygget" och att hon aldrig skulle kunna bo här. Hon bor ca 150 m längre bort, men i ett gammalt hus.
Till en början blev jag provocerad av det hon skrev; vad är det för fel på det här då, och skulle deras ställe vara så mycket bättre? Sen insåg jag att jag för inte alltför länge sen sa exakt samma sak. Jag skulle ALDRIG bo i ett sådant här område, där man bor på varandra och ser vad grannen äter till middag. Hm, skrattar bäst som skrattar sist...
Först när vi flyttat hit insåg jag egentligen fördelarna med det (även om jag ibland = ofta saknar stan sjuuuuukt mycket). Ja, man bor nära varandra, men det är ju också en enorm trygghet! Jag har inget emot att grannen ser mig när jag är hemma, eftersom det då också betyder att han ser om någon kommer hit när jag inte är det. Vi har också träffat härliga människor - och mindre härliga - och fått fler att umgås med utan att behöva åka så långt. Och så kan man låna saker av varandra ;).
Så, ja, man bor tätt och det blir lite tävling om vem som har finast, men om man håller sig utanför det och barar ägnar sig åt de och det man själv gillar, så är det helt okej. Och så slipper vi kalla golv!

Tidsfördelning: Är det meningen att man ska spendera mer tid på jobbet än med sina barn? Varför har vi styrt världen i den riktningen? Jag jobbar 75% men skulle mer än gärna gå ner på 50% igen. Då har jag ändå förmånen att jobba oregelbundna arbetstider, vilket i praktiken innebär att jag har mer tid hemma med Y. Men så ser jag dem som lämnar tidigt på dagis och kommer hem någon timme innan barnen ska sova. Jag vet att de inte VILL ha det så, men många måste och mår dåligt över det. Varför är vi så inriktade på materiell lycka?

Tv'n är knas... Funkar inte...