Pengar, pengar, pengar

Jag hatar pengar! Förmodligen för att jag aldrig har tillräckligt...

Varje månad när lönen kommer så tror jag att den här gången kommer det bli lite över, typ lagom för att kunna unna mig något. Köpa skor, kläder, åka någonstans. Men nej. Samma sak varje månad; man lägger in räkningarna i sina kolumner och ser "det-som-blir-över"-summan minska tusenlapp för tusenlapp. Samma känsla varje månad; det knyter sig i magen och jag vill bara skrika rakt ut. Helst av allt vill jag skrika:

JÄVLA SKITHUS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det slukar pengar som en orm slukar en mus och jag är så less på det. Inte bara huset i sig, utan också allt det för med sig; försäkringar, sopor, el, vatten, telefon... Ja, vissa saker betalar man väl i lägenhet också, men inte så här mycket.

Jag som inte ens vill bo i hus! Åtminstone inte till det här priset. Är det värt att ha en klump i magen och vara livrädd för vad som händer om räntan går upp? Nope, inte för mig.

Inte känns det heller bättre att jag just beställt proteinpulver för 470 kr och betalat en disputationsfest för 400 kr. Just sådant som jag vill kunna unna mig. Jag förmodar att de snygga träningslinnena från 'Better Bodies' får vänta ett tag. Tur att jag inte beställde dem också!

Nu ska jag sova. Har varit jättetrött hela dagen och planerade att sova tidigt. Nu har jag fastnat vid datorn sen ett par timmar... Sprang ju Vårruset igår och känner mig fysiskt mör idag! Knät gör ont som attan iallafall.

Nu lägger datorn snart av pga batteribrist :).

Kycklinglår

...är vad jag har!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

För några veckor sedan (kanske en månad...) sprang jag intervaller i backe och någon dag senare på crosstrainern. Det slutade med överansträngda lårmuskler och jag kunde knappt gå på en och en halv vecka. Nu har det varit bra ett par veckor och jag har verkligen försökt mjukstarta. En joggingrunda i lördags, intervaller i tisdags och styrka igår. Och LUGNT - inte i vansinnestempo som jag brukar.

Idag var det dags för intervaller igen, i backe. Det gick ju bra härom dagen, så jagg funderade inte mer på det. Första ruschen gick bra. Under den andra kände jag något litet i låret, men ignorerade. Tredje: fan, det gör ont! Fjärde: SHIT, snart smäller den igen! Femte: gick inte mer... Förmodligen tog jag i för mycket under den andra ruschen och då gjorde muskeln sig påmind: -"Snälla, du har faktiskt lovat att ta det lugnt!!!!!"

Nu är jag deppig igen. Jag vill faktiskt nästan gråta. Vad fan ska jag träna nu då??? Jag kommer ju aldrig igång på det här sättet. Okej, styrketräning för överkroppen, men hur kul är det 4 gånger i veckan? Kanske är det bara att inse att intervaller inte är för mig? Men det vore ju självaste satan om det är så. Jag får helt enkelt fråga världens snällaste Marie om hon har tips - igen...

Håller på och ska beställa proteinpulver också. Känns oerhört seriöst ;). Men jag tror att jag får i mig för lite näring efter träningen, av lathet. Ska försöka göra en liten satsning på maten också; inget extremt (inga metoder eller dieter), men bara lägga om intaget lite och tänka på vad jag stoppar i mig. Har slarvat en hel del på sistone.

Nu ska jag sura i soffan med en kopp kaffe, tror jag...

Så trött

är jag efter denna dag. Jag blev så klart arg på personalmötet idag, precis som jag förutspådde, och ledsnade på alla och mig själv. På eftermiddagen fick jag vara på avdelningen och det var rätt skönt; även om killarna är knäppa, så är de nästan bättre än vissa kollegor.

Y var också jättetrött när jag hämtade henne på dagis. Hon sover redan och jag tänker också gå och knyta mig snart.

Idag blir det ingen träning iallafall. Sprang intervaller i backe igår, men det gick sådär. Backen var för kort, så det blev lite konstigt. Hade ju kunnat springa fler gånger förstås, men jag pallade inte mentalt. Imorgon blir det nog ett nytt försök, men i en annan backe.

Nu ska jag ta mig något att äta. Vi gjorde ugnspannakaka till middag och det står man sig inte så bra på.

Just det: Pavan har opererat bort sitt sår idag också. Han är nu trött och omplåstrad, men förhoppningsvis blir det bra.

tiden rusar förbi...

...och jag hinner inte fasen inte med!

Inte bara timmarna och dagarna, utan veckor och månader bara försvinner i backspegeln. Är det så livet ska vara? Ska man vara så stressad att man inte hinner njuta av tiden??? För tiden går inte fort pga att jag gör så mycket kul. Nej, för det mesta är det bara vardagstrista saker som fyller min tid: jobb, hemmet, handla och sådant. Jag vill ha mer kul och glamour i mitt liv!!!

Jag jobbade sent igår och börjar snart igen. En dag med personalmöte = Soffan blir arg och irriterad och kommer hem som ett åskmoln. Jag hatar våra möten; de är skit och jag blir ALLTID (ofelbart) på dåligt humör. Igår hann jag bara till jobbet och fick åka igen: en permission som jag visst varit med och sökt, men som jag hade glömt bort... Var irriterad på jouren som lägger över arbetsuppgifter på mig och sätter sig själv och spelar kort. Om jag utförde uppgiften? No way in hell!

Ska kramas lite med Y innan vi åker. Idag kramade hon om mina ben i badrummet och sa "Jag älskar dig" för första gången :). Då är livet underbart!!!

2 maj

..och jag är ta mig tusan fortfarande baktrött sedan Valborg... Man känner sig inte så rutinerad...

Kvällen var trevlig och kul och känslosam. Många tårar och djupa samtal om känslor och besvikelser. Men också mycket skratt och glädjeyttringar. Det är härligt att ha människor omkring sig som man kan ha det så med!
Vi lyckades också ta ett par steg närmare vår resa till hösten. Vi har nu bestämt en helg i september och begränsat antalet resmål att välja mellan till tre. Åh, vad jag hoppas att det blir av!!!

Igår och idag har jag gått på lågvarv och har inte mycket att förtälja. Åkt fram och tillbaka till Väsby för att hämta bilen. Kollat nya trädgårdsmöbler, utan att hitta några bra. Kollat resor. Softat. Ja, inte så många knop.

Ska kasta mig på kudden, läsa ett par rader och sen sova! Får besök av Y's kompis M med familj imorgon förmiddag, så jag behöver röja undan lite här hemma på morgonen. På kvällen ska vi till syrran, som fyller år.

Garvar åt politikerna på tv. De försöker verka tuffa och sarkastiska, men framstår som töntiga i mina ögon. Suck, vart är vi på väg?