tiden rusar förbi...

...och jag hinner inte fasen inte med!

Inte bara timmarna och dagarna, utan veckor och månader bara försvinner i backspegeln. Är det så livet ska vara? Ska man vara så stressad att man inte hinner njuta av tiden??? För tiden går inte fort pga att jag gör så mycket kul. Nej, för det mesta är det bara vardagstrista saker som fyller min tid: jobb, hemmet, handla och sådant. Jag vill ha mer kul och glamour i mitt liv!!!

Jag jobbade sent igår och börjar snart igen. En dag med personalmöte = Soffan blir arg och irriterad och kommer hem som ett åskmoln. Jag hatar våra möten; de är skit och jag blir ALLTID (ofelbart) på dåligt humör. Igår hann jag bara till jobbet och fick åka igen: en permission som jag visst varit med och sökt, men som jag hade glömt bort... Var irriterad på jouren som lägger över arbetsuppgifter på mig och sätter sig själv och spelar kort. Om jag utförde uppgiften? No way in hell!

Ska kramas lite med Y innan vi åker. Idag kramade hon om mina ben i badrummet och sa "Jag älskar dig" för första gången :). Då är livet underbart!!!