Orättvisa och omänsklighet

Y har en kusin, kusin V. Kusin V har en "egen" blogg - fast kusin V är bara 15 månader, så det är hans mamma som skriver så klart. Vi följer kusin V via hans blogg; jättekul, eftersom vi bor så långt ifrån varandra och endast mycket sällan har möjlighet att träffas. Men på det här sättet får Y en möjlighet att iallafall se sin enda kusin på foto då och då. Fantastiskt med modern teknik!

Kusin V är inte riktigt som alla andra 15-månaders barn, för kusin V har en förmodad hjärnskada, förmodligen orsakad av syrebrist innan födseln och som han förmodligen kommer få leva med hela sitt liv. En av de sorgliga sakerna är att allt är så osäkert och ingen vet. Men kusin V's familj vet VÄLDIGT mycket! De vet hur jobbigt det är att leva med detta, både skadan, ovissheten och oron. De vet att de måste kämpa för sin son VARJE DAG, eftersom han inte själv kan göra det.

Och vi kan följa deras kamp på bloggen. Jag är tacksam för det, för det får mig att inse hur bra jag har det och hur lycklig jag är och vilken tur jag har haft. Man glömmer det så lätt och tar saker för givet och gnäller för småsaker. Jag är expert på att göra en höna av en fjäder och gnälla för småsaker. Det kan alla som känner mig intyga! Men kusin V och hans familj ger mig perspektiv på tillvaron. Vad tusan spelar det för roll om vi är vakna 4 timmar mitt i natten?!?! Vi behöver kämpa mot tröttheten efterföljande dag; kusin V och hans familj kämpar mot allt, varje dag.

Läste idag om hur sjukvården, återigen, bemött dem på ett sätt som är omänskligt och helt oacceptabelt. Med påståenden om tidsbrist och brutna löften. Man undrar om de inte vet vad de gör? De har för f-n med barn att göra!!! Barn som är det värdefullaste vi har! Att säga till en orolig, utmattad men engagerad förälder att "Vi har inte tid att sätta oss in i ditt barns alla undersökningar" borde vara kriminellt. Hur kan man??? Kanske är det då. Det är inte heller okej, men så om det faktiskt är så. Men säg det för f-n på ett mänskligt sätt! Man kan inte göra så: "Vi har inte tid för ditt barn". Så varför är de där?

Bemötandet i vården är ibland skrämmande. Ett butiksbiträde med taskig attityd kan jag ta - jag behöver inte handla just där. Men sjukvårdspersonal med dåligt bemötande - oacceptabelt. Vi lämnar, i extremfallet, över våra liv i deras händer och de har taskig attityd. Om man inte gillar människor borde man kanske inte jobba med dem...eller? Forska, kolla provrör eller vad som helst, men lämna patienterna i fred om du inte gillar dem. Oansvarigt och oetiskt. Upprörande. Idag är jag upprörd för kusin V och hans familj.

Idag ska jag åka på Ålands-kryssning med kompis A. Kan bli hur kul som helst, kan bli kaos om det blåser. Men mest har jag dåligt samvete för att jag åker ifrån Y igen.

Och så den nykomna paniken över svininfluensan och vaccineringen. NU - alldeles för sent - har jag kommit på att vi borde vaccinera oss så att vi inte blir sjuka till/på semestern. Bra jobbat. Lite sent påtänkt. Och nu finns det inget vaccin. Heja mig.